Det är först nu som jag har börjat fundera över hur mycket man kan tycka om en annan människa, och det är skrämmande mycket. Jag förstår nu frågan som kommer i olika sammanhang så som lycka, förtvivlan, glädje, sorg, skräck ich kärlek, frågan som man hör på tv, i filmer och serier "har du egna barn?" Jag förstår nu den kärlek  och glädje som man kan känna bara för sitt egna barn. Men att något skulle hände henne som innebär sorg, förtvivlan och skräck får mina ögon att bli blanka och en klump i bröstet bara vid blotta tanken. Hon är kärlek glädje ich ren lycka för mig. Tänk vad mycket ny kärlek som uppstod när hon kom och tänk att man ska kunna älska någon mer lika mycket som när hon förhoppningsvis får ett syskon. Tänk vad mycket kärlek och lycka som vi människor kan skapa! Kärlek är mäktigt!