duschat, rakat benen ljuvligt lena, färgat håret och luktar gott.. de enda som e lite tråkigt är att min mage är gråprickig för att jag varit dålig med veckan som gått och smörjt in mig menmen så kan de gå..

funderade mycket över min barndom när jag låg där på stranden i rhodos. många tankar hinner gå igenom hjärnan när man bara ligger still och och inte gör ett dugg. varför blev just jag ett barn som först samlade på lite bokmärken, sen på hockey bilder men efter det på dikter ur dödsannonser. samlingen av dikterna finns kvar och även hockeybilderna för luleå är fortfarande mitt lag närmast hjärtat. så endast luleås bilder är sparade. men hur egentligen blev det som det blev, varför blev allting bara fel första dagen i skolan 6 år gammal och bara fortsatte i ett mönster där jag bara ville bort och inte ville finnas. många minnen från min barndom är borta, de är förträngda. men ibland bara dyker de upp och jag blir lika förvånad över hur mycket man förstår som barn.
ibland önskar ja att jag hade fått en "vanlig" uppväxt och haft en bra tid i skolan. men utan den perioden hade jag inte varit den jag är idag.
Än idag skulle jag vilja ta ett redigt snack med min lågstadielärare och mellanstadielärare och min kurator på högstadiet om varför de bara blundade. Om det känns jobbigt och som ett misslyckande av en kurator om ett barn på 8 år ber om att få bli inlagd på psyk för att ja inte orkade mer. då är det tydligen lättare att blunda och be mig gå tillbaka till lektionen.

eller som när jag konfronterade min lärare i 6:an om varför jag hamnade i en klass där jag inte hade valt någon och alla andra tjejer som jag hade då i min klass kom till samma klass i 7:an. min lärare sa att det var hon, kuratorn och min mamma som hade bestämt att det var bäst för mig.

18 år gammal 6 år senare. i 6 år hade jag svårt att lita på min mamma och det känndes som om hon hade gått bakom ryggen på mig istället för att prata med mig. 18 år gammal tar jag upp denna diskutionen och det visar sig att hon hade inte alls haft något samtal med min lärare eller kurator, Hon hade blivit lika överraskad hon när jag fick min nya klass utan de andra.

Hur i h*lvete kan man säga så sm lärare och förstöra mitt förtroende för min mamma bara för att rädda sitt egna skinn. det är helt ofattbart för mig.

En sak är säker i alla fall. Jag kommer aldrig någonsin sätta mina framtida barn på Skåreskolan eller ilandaskolan, det är en sak som är säker. Även om de kanske skulle få en bra skolgång där, finns inte det i min värld att jag ska gå in i ett klassrum där igen eller en matsal eller något annat. Min tid där är förbi och den tiden skadade mig mer än vad den gjorde gott och så är det med det.

ibland behöver man skriva av sig lite. Jag är bara så oerhört tacksam och glad över det liv jag lever idag.


Kärlek till familj vänner och musiken!

utan musiken i mitt liv hade ja inte mått så bra som jag gör =) den räddar i alla läget

lev livet

Dum Spiro Spero