Inskolningar har jag varit med och tagit hand om innan. Har fått in barnen lekt i några timmar och haft det nästan alltid väldigt väldigt  bra. Jag har aldrig förstårtt oron tomheten skräcken som en förälder har visat uttryckligen utan tänkt att detta är väl som nästan vilken dag som helst. Då, när jag kände så, hade jag inga egna barn utan var bara en förskollärarstudent. 

Idag när jag nu lämnar mitt barn på förskolan för inskolning som jag vet har gått bra i flera dagar men ändå så känner kag mig som 

- världens sämsta förälder som inte har Amelia med MIG istället 

- extrem tomhet

- ångest

- totalt värdelös 

- ensam 

- hopplös 

När jag började min utbildning sa programansvarig att man absolut inte behöver ha egna barn för att bli en bra pedagog. Det håller Jah helt med om för det finns pedagoger som är guld värda som inte har egna barn. Men JAG kommer bli en otroligt mycket bättre pedagog efter ja fick Amelia. För min del kommer jag nu känna en helt annan förståelse och känsla med andra föräldrar, jag kommer kunna prata med en mamma eller pappa som mamma oxh inte bara pedagog.

För min del kommer min utbildning och mitt yrke bli så mycket mer betydelsefullt. Självklart så var det det innan också annars hade jag aldrig valt den utbildningen. Men jisses, jag kommer vara den som föräldrar lämnar det bästa värdefullaste älskade ägodel de har till. 

Jag är otroligt stolt över det yrket jag läser till. Men väldigt sorgsen i hjärtat som mamma över att lämna bort mitt barn.